Ja till ungdomens hus!

Ikväll fastställde Kultur- och medborgarnämnden budgeten för 2006 och i det beslutet fanns ytterligare en miljon kronor avsatt för att göra Folkets hus till ett ”ungdomens hus” (för både unga och gamla…). I korthet innebär budgeten för 2006 (läs hela den politiska budgettexten här):
– En fortsatt satsning på ung kultur ( Ung Peng (snabbt kultur/arrangörsbidrag utan krångel för unga örebroare) höjs till 200 000 kronor per år).
– Möjligheter för nya verksamheter att etableras: exempelvis 700 000 kronor för att den världsberömda danstruppen Raande-Vo ska kunna etablera sig i Vivalla (vilket kan skapa enorma möjligheter att utveckla dansen i både Örebro och lokalt i Vivalla).
– fortsatt satsning på de sex största stadsdelarna, en större summa sparas för fortsatt diskussion i nämnden, eftersom vi har en hel del på gång – särskilt när det gäller satsningar i de sex största stadsdelarna.
– När det gäller bidrag till föreningar så är de i princip oförändrade under 2006, fast några nya föreningar tillkommer.

I ett särskilt ärende om ”Ungdomens hus” beslutades också om inriktningen för verksamheten: att i samarbete med studieförbund, föreningar och enskilda etablera ett hus för kultur och nöje i Örebro city. Nämnden fattade två viktiga beslut under denna punkt: dels att ge förvaltningen i uppdrag att utveckla ungdoms- och kulturverksamhet i Folkets Hus och att ”ge förvaltningen i uppdrag att följa upp och omförhandla avtalet med Hela Människan/Café Deed i syfte att ge Café Deed ökade resurser för att kunna ta en större roll i skapandet av ”Ungdomens hus”. En ökning av bidraget med 200 000 kronor tas ur rambudgeten för skapandet av ”Ungdomens hus”.”

Det innebär att från årsskiftet kan arbetet börja på allvar med att fylla Folkets Hus med aktiviteter och engagemang – och Café Deed kan därmed andas ut och planera för en fortsatt (utvecklad) verksamhet med café och annan drogfri verksamhet för yngre.

Tyvärr röstade inte den borgerliga oppositionen med vare sig när det gäller budgeten eller när det gäller Ungdomens hus. I den senare frågan ville de vänta med beslut (vilket riskerar att fälla hela projektet) och när det gällde budgeten hade de ”hittat” extra pengar som de ville fördela till ett antal olika viktiga saker. De vill inte alls halvera avgifterna i Kulturskolan (det vill egentligen inte jag heller – men beslut som fattats måste man följa). Vår nämnd kan inte göra annat än att följa den budget som fastställts i Kommunfullmäktige (den högsta beslutande, folkvalda, församlingen). Oavsett vad man tycker om att halvera kulturskoleavgifterna så har vi inget annat val än att följa det beslutet.

Dessutom är det lite konstigt att de borgerliga partierna i Kultur- och medborgarnämnden utgick från den budget som s+v+mp föreslog i Kommunfullmäktige (142 miljoner) – de utgick inte från den budget som de borgerliga partierna föreslog. Om de gjort så hade de nämligen haft tre miljoner mindre att fördela… Det mest hederliga – tycker jag – hade varit antingen om de utgått från den budget som de skulle ha fått om deras partikamrater fått sin vilja igenom eller att de åtminstone accepterat hela Kommunfullmäktiges beslut om budget och sagt att ”okej, vi gillar inte halveringen av kulturskoleavgifterna men inser att vi är tvungna att följa det”. Man kan liksom inte både ha kakan och äta upp den: man kan inte i ena stunden utgå från Kommunfullmäktiges beslut och i nästa stund bortse från det. Det är inte att visa respekt för de folkvaldas beslut.

112 förslag på konstruktivt pendlarmöte

På torsdagskvällen bjöd kommunalrådet Jonas Karlsson (s) och jag in till ett möte för pendlare från Örebro mot Stockholm. Drygt trettio pendlare var på plats, liksom Anders Larsson och Mia Törn från SJ och Fredrik Idevall (chef för infrastrukturenheten i Örebro kommun, Stadsbyggnad). Jonas Karlsson berättade om kommunens arbete och Anders Larsson berättade om SJs arbete och sedan vidtog diskussion och frågestund. Det blev både bra, konstruktivt och framåtsyftande.

Alla närvarande ombads lämna in lappar med förslag under tre olika rubriker: Vad kan Örebro kommun göra? Vad kan vi pendlare göra? och Vad borde SJ göra? Och massor av förslag kom in: sammanlagt 112 förslag lämnades in och dessa har jag skrivit in rakt av i detta dokument (Word-dokument).

Många av förslagen är fullt genomförbara, några måste undersökas och en del kan bli komplicerade. Men med så mycket idéer och konstruktiva förslag vore det ju märkligt om vi inte skulle kunna få ordning på pendlandet (fast det är klart: det förutsätter ju delvis att SJ bjuder till…)!

Ni som var med på mötet: skriv gärna kommentarer, skicka in kompletteringar och ändringar och ge fler tips på vad vi kan göra.

Godda yxskaft: SJ svarar

Idag publicerade NA en insändare som jag skrivit om SJs förseningar. Som jag trodde (och faktiskt skrev i den text jag skickade in till NA) svarade SJ omedelbart genom Mia Törn på SJs presstjänst: det enda som tycks fungera på SJ är nämligen deras kommunikationsavdelning (jag lider med Mia Törn och de andra: det där är inte ett jobb jag skulle vilja ha – snacka om att få försvara något som är omöjligt att försvara…).

Men det svar Mia Törn på SJs presstjänst presterar i tidningen är inte mycket till svar. Hon skriver att SJ ”den senaste tiden, inte lyckats hålla den kvalitet som våra resenärer har rätt att förvänta sig”. No kidding! Dagliga förseningar och obefintlig information är ju mycket riktigt inte så bra kvalitet. Men att skriva ”den senaste tiden” blir bara pinsamt. SJs problem är inte tillfälliga: de tycks obotliga. Det är inte under en kortare period det varit problem – det är under en lång period som vi pendlare fått vänja oss vid att aldrig vara i tid till någonting.

All respekt för Mia Törn som verkligen försöker göra sitt jobb i rejäl motvind, men en del av överdrifterna gör faktiskt bara läget värre för oss som redan är irriterade. Att tåget i morse ställdes in (liksom de regelbundet gjort de senaste månaderna): är det Banverkets fel, som beror på ”byten av slipers”? Att resenärerna inte informeras: är det en del i satsningen för att komma till rätta med punktligheten?

Att lägga nyhetsbrev ombord på tågen löser liksom inte problemen för oss som drabbas av förseningarna. Ersättningstrafik, ersättning för förseningar eller liknande skulle i alla fall visa att SJ bryr sig. Men icke. Ingen ersättningstrafik. Ingen ersättning vid förseningar (förrän de är över 40 minuter/en timme).

Det är givetvis glädjande att Mia Törn anser att förseningen förra fredagen berättigar mig till ersättning. Men de andra gångerna då? Och att de inte hade formulär för ersättning på tåget var ingen slump: de där formulären är vare sig lätta att få tag på eller lätta att skicka in.

Jag önskar jag kunde argumentera för att man borde ta tåget i stället för bilen, men om man vill vara i tid är faktiskt bilen mer pålitlig. Det är sämre för miljön, det är dyrare och det är mindre bekvämt: men med bilen kan man vara nästintill helt säker på att komma fram på i stort sett utsatt tid. Det kan man aldrig vara säker på med SJ.

Här kan du läsa hela insändaren (den något längre version som jag skickade in till NA)
Här finns ett blad om torsdagens pendlarmöte

späckad och intressant kulturhelg

Började på fredagkvällen i Hjalmar Bergman teatern och fick se en helt otrolig dansföreställning av Kompani Raande-Vo. Det var mitt livs första dansföreställning och, som jag sa till Lena Josefsson (ledare och koreograf för Raande-Vo), jag lär ju bli besviken på nästa dansföreställning jag ser: Raande-Vo är helt enkelt helt otroliga. Än en gång gladde jag mig åt att vi från och med nästa år satsar 700 000 kronor per år för att danskompaniet ska kunna etablera sin verksamhet i Vivalla. Det handlar om en danstrupp av yttersta världsklass som vi – förhoppningsvis – kommer att kunna se repetera i Vivalla nästa år. Nu återstår att se till att statens kulturråd och att landstinget också bidrar med pengar. Annars kan hela projektet falla.
Efter dansföreställningen på fredagskvällen gick jag till Konserthuset där jag fick följa alla framträdanden på Stora scenen. Jag fick äran att presentera såväl Svenska Kammarorkestern, gruppen Coy och båda årets Talangen-vinnare. Dessutom dansare och musiker från Kulturskolan och från estetprogrammet på Risbergska. Hela kvällen var det fullt i hela Konserthuset och Örebros kulturliv visade verkligen upp både bredd och spets (visst hade det varit kul med User och Millencolin också… de senare avslutade just sin Europa-turné med två spelningar i Tyskland och en i Göteborg i helgen).
På lördagen var det Slottet som gällde där Bokmässan pågick. Jag hade glädjen att få dela ut hederspriset till Hjalmar Bergmans minne till Monica Wahlgren som startade och etablerade Bokmässan på Örebro slott. En fantastisk entreprenör med ett till synes outsinligt engagemang. Till min stora glädje lyckades vi verkligen överraska henne – hon blev faktiskt riktigt rörd över att få detta pris: kanske det finaste kulturpriset man kan få i Örebro.
I övrigt hann jag läsa alldeles för lite i Nick Hornbys ”Fallhöjd” men jag och Karin lyckades i alla fall se två riktigt bra filmer under helgen: Älskade hundar (rätt rå och realistisk – och mycket bra) och en både vacker och gripande kinesisk film om en ung man som återvänder till sin hemby tio år efter att han gav sig iväg till universitetet (helt utan flygande krigare… men dessvärre även utan en titel i min hjärna just nu…).

Gratis buss är inte infört ännu

Idag kommenterar media självklart gårdagens debatt i Kommunfullmäktige om budgeten. Den budget som vi socialdemokrater presenterat tillsammans med (v) och (mp) antogs, men som många noterat var vi sossar inte helnöjda med allting. Jag är särskilt missnöjd med två delar i budgeten: gratis bussar på kvällarna och idén om att vi ska halvera avgiften på kulturskolan. Dessa förslag är slösaktiga och tar bort pengar från områden som vi istället borde utveckla – vi borde satsa på högre kvalitet och bättre verksamhet istället för att göra det billigare att åka buss/gå på kulturskolan. Men. Besluten om avgifter och taxor i såväl kollektivtrafiken och i kulturskolan ska upp till Kommunfullmäktige för separata beslut, det är fullmäktige som beslutar om avgifterna. Och än så länge vet vi inte exakt hur de där förslagen ska utformas. Man ska ju inte gråta innan mjölken är utspilld!

Snuskiga julbord?

Idag (17/11) berättar NA att miljökontoret gör en specialgranskning av krogarnas julbord även i år. Under december ska 10-15 restauranger besökas eftersom julborden innehåller särskilda risker (mat som står framme länge, många som ”petar” i maten och så vidare).

Resultatet av undersökningen blir dock inte klart förrän efter julbordssäsongen. Det är i och för sig inte så konstigt – det krävs självklart lite tid för att analysera resultaten och sammanställa rapporterna. Miljökontorets kontroller är alltså bra och de gör så gott de kan just när det gäller julborden. Men det finns faktiskt ett sätt för att vi som konsumenter ska kunna välja att gå till krogar som sköter hygienen – och välja bort dem som missköter sig. Vi skulle kunna starta en märkning av krogar som sköter både hygien och egenkontroll.

När miljökontoret kontrollerar hur restaurangerna sköter mathanteringen kollar de grovt förenklat två saker: om maten som serveras är okej (genom provtagning) och om restaurangen har ett system för egenkontroll – så att de själva gör vad de kan för att hålla maten fräsch. Systemen för egenkontroll är kanske det viktigaste, eftersom de visar om krogen sköter ”vardagshygienen”. En restaurang som slarvar med vardagshygienen slarvar förmodligen lättare/oftare när det gäller exempelvis julbordet.

Idag är det nämligen alldeles för krångligt att ta reda på hur krogarna sköter hygienen. Sedan många år har Danmark ett system med tydlig märkning av krogarna: de måste sätta ett märke som visar hur de klarat kontrollen på väl synlig plats. En statlig utredare har föreslagit detta system även i Sverige och på sikt kommer det säkert att införas. Under tiden har jag föreslagit att vi i Örebro ska införa en frivillig märkning (liksom Stockholm redan gjort). En frivillig märkning innebär förmodligen att de som missköter sig inte sätter upp något klistermärke – men då kan ju vi konsumenter välja att gå till den som sätter upp märket och bevisligen sköter sig.

Jag har diskuterat detta med ägarna till restaurang Pacos (här kan du läsa mer om det), som jobbat mycket aktivt med egenkontrollen (och som oförskyllt råkade ut för misstankar sedan en krog med liknande namn misskött sig). Vi kommer inom kort att ta fram en märkning – som krogar som vill får börja använda. Så till nästa år kanske man kan känna sig lite säkrare när man går ut och äter julbord…

Mer om detta ämne kan du läsa här

Inte bara ”klassisk kultur”

Under Kommunfullmäktiges diskussion om budgeten, under rubriken om Programnämnd Tillväxt och utveckling fick jag ordet och pratade om kulturpolitiken i Örebro. Ungefär så här sa jag:
”Njutbar.” är rubriken i Örebros marknadsföringsfolder, ”Örebro, där vägar och människor möts”. Texten lyder: ”Själen måste också få näring. Någon gång måste man tillåta sig att fly bort för en stund. Låta sig uppfyllas av de sköna konster som skapats av andra. Så sjunk ner i en mjuk fåtölj och låt ljuvliga toner skölja över dig. Uppslukas av konst eller engagerade teaterföreställningar. Botanisera i kulturutbudet.”

En trevlig beskrivning av kulturens roll. Tråkigt att det uppslaget bara handlar om Svenska Kammarorkestern, Länsteatern och Örebro läns museum… På sidan innan tas dock annat upp: Millencolin (sannolikt Örebros största musikexport någonsin), olika musikkonserter, Hjalmar-revyer, fotboll och annat. Detta uppslag har rubriken ”underhållande”.

Detta är ett, av flera, exempel som visar att det i alltför stor utsträckning är traditionerna som styr vilken kultur vi pratar om, vilken vi ”ser” och vilken vi uppmuntrar. Men steg för steg har vi ändrat traditionerna:
– Vi har bytt perspektiv från att mest prata om vuxnas kultur till att lägga tyngden på barn och ungdomars kultur, eftersom de vuxna kan betala för sin kulturkonsumtion och för att kultur för barn och unga är en viktig del i fostran och bildning av kommande generationer.
– Vi har bytt perspektiv från ”så har vi alltid gjort” till ”vi vill pröva något nytt!”.
– Vi har bytt perspektiv från ”vi brukar få pengar” till att fråga ”vad vill ni utveckla? Och hur når ni nya grupper?”

Vi har mycket kvar att göra, men steg för steg har vi bytt perspektiv och ändrat inriktning. Vi har gjort mycket:
– Vi införde Ung Peng, som gör det möjligt för unga örebroare att snabbt och enkelt få små bidrag till arrangemang och annat de vill genomföra. Vi har redan ökat summan och vi kommer att anslå mer pengar för 2006 än vi gjorde när vi införde bidraget. Detta bidrag har redan möjliggjort till otroligt mycket spännande och intressanta arrangemang.
– Nästa år skapar vi, efter många och långa diskussioner, ett ”ungdomens hus” som kan bli en mötesplats för nöjen och kultur, för både unga och äldre. Där kommer vi att skapa fler scener för konserter och liknande och där kommer olika verksamheter att kunna samlas och bidra till ömsesidig utveckling.
– Mer kultur i skolan, på fritidsgårdarna och i de största stadsdelarna. Kultur är inte bara något som man tar del av i en skön fåtölj – det är en del av vardagen och ett viktigt redskap för ökad rättvisa, ökad delaktighet och för att exempelvis åstadkomma en bättre skola.

Vi har mycket att göra – och vi har gjort mycket. Steg för steg har vi förändrat inriktningen för kulturpolitiken i Örebro – i linje med det kulturpolitiska programmet som Kommunfullmäktige har antagit. Vi tar små och stora steg för att stödja, uppmuntra och uppmärksamma unga kulturutövare. Många av dessa förslag finns i majoritetens förslag till budget: bifall till Kommunstyrelsens förslag.

Tydliga alternativ i budgetdebatten

Precis före lunch fick jag ordet i Kommunfullmäktiges debatt om budget för 2006, under rubriken ”välfärdens grunder”. Jag sa ungefär så här:
1. Vi vill skapa ett Örebro för alla, och vi inser att det finns mycket kvar att göra. Vi är inte nöjda, men i budgeten för 2006 pekar vi ut stora och små insatser mot utanförskap, arbetslöshet och orättvisor.
2. Men samarbete är inte lätt – alla vet att vi inte är överens om allt i majoriteten. Och även om jag tycker att det är en dålig idé att exempelvis sänka avgifterna i kulturskolan och att ha nolltaxa på bussarna på kvällarna så är det små frågor jämfört med de grundläggande frågorna om välfärdssamhället.
3. Och där är den ”borgerliga alliansen” -lyckligtvis – inte överens. Jag tror nämligen inte att (kd), (c) och (fp) håller med moderaterna i deras rätt extrema politiska förslag. Låt mig ta tre förslag:
– skolpengen. Även om ”de nya moderaterna” för någon månad sedan sa att de inte vill ha en ”ren skolpeng” så är förslaget i budgeten att det ska införas en skolpeng som innebär att varje elev får kosta lika mycket. Jag vet att de andra borgerliga partierna inte vill ha ett sådant system. Men moderaterna nämner inget om resursfördelning, förutom att de vill ha en skolpeng.
– äldrepengen. På samma sätt är det här, moderaterna skriver inget om den enskildes behov – de vill ha en ”äldrepeng” så att var och en ska välja vart man ska få vård: men vem vill vårda den som kostar mest?
– skatten. Visst kan det bli aktuellt att sänka skatten – men är det någon mer än moderaterna som under nästa mandatperiod tror att det är möjligt/önskvärt att sänka skatten. Moderaterna vill – men det tror jag inte att de andra borgerliga partierna vill. Och hur ska det gå till: vad ska tas bort? Och hur ska man exempelvis ha råd med alla de förslag som de andra borgerliga partierna föreslår; exempelvis centerns förslag om gratis frukost i skola och förskola.
4. Låt oss värna den gemensamma grunden: Solidaritet betyder något på riktigt – det är inte bara ett ord. Rättvisa är ett övergripande mål – vi har klyftor och orättvisor vi måste arbeta med att minska.
5. Vi ska skapa ett Örebro för alla – och då måste vi samlas kring den grundläggande välfärden och utgå från den. Kring det är många överens, där går inte skillnaden mellan opposition och majoritet – där är nog moderaterna ganska ensamma. Låt oss samlas kring de riktigt viktiga frågorna: ett välfärdssamhälle för alla.
Ungefär så sa jag. Efter lunch fortsätter debatten.

Budgetdebatt i Kommunfullmäktige

Onsdag 16/11 kl 11.30
För tillfället diskuterar vi arbetslöshet, näringsklimat och företagande. Till stor del blir detta en debatt om frågor som man är överens om: i huvudsak brukar vi nämligen sträva efter bred samling när det gäller näringsklimat och företagande. ”Den borgerliga aliansen” avviker genomgående när det gäller satsningarna för att fler ska få jobb – de tror helt enkelt inte på gemensamma satsningar för att skapa förutsättningar för nya jobb. När det gäller näringslivsfrågor och företagsbemötande brukar vi dock oftast vara överens. Elisabeth Svantesson lyckades alldeles nyss tala i tre minuter (med massor av klyschor och paroller) och avsluta med att påstå att det ”inte behövs fler paroller – nu krävs handling”. Delvis har hon självklart rätt, men man kan fundera på hur Örebro skulle sett ut idag om den ”borgerliga alliansen” fått styra de senaste åren:
– Johnson Pump hade förmodligen inte kunnat expandera och satsa i Örebro eftersom de inte kunnat få de lokaler de behövde.
– Transportstaden hade inte varit lika utbyggd – för kommunala satsningar på detta hade stoppats.
– Conventum hade (kanske) funnits men utan förutsättningar att etableras – Staffan Werme (fp) har nämligen alltid angripit Conventum-satsningen.
Det finns gott om andra liknande förslag, men dessvärre kommer jag inte ihåg fler just nu. Det skulle för övrigt förmodligen inte heller bli någon mässhall i city, nära Conventum – för det är Werme tveksam till (eller har han ändrat sig nu?)

Nu har vi gett oss in på området om ”välfärdens grunder” och snart ska jag ge mig upp i talarstolen.

Onsdag 16/11 kl 10.30
Idag pågår Kommunfullmäktiges möte hela dagen, från 9 imorse till 21 ikväll. Vi diskuterar, och beslutar, om budgeten och sedan en dryg timme lyssnar vi på de ledande partiföreträdarnas redogörelser för respektive politiska parti. Det är på ett sätt tydligt: skillnaderna mellan partierna blir tydliga och särskilt moderaterna utmärker sig med sin rätt extrema politiska syn på samhället. På ett annat sätt är det självklart inte så överraskande: det mesta har man hört förr.

Hittills skojigast: Inger Högström Westerling från moderaterna som påstod att vänsterpartiet är tillväxtfientligt. Att en del vänsterpartister är tillväxtfientliga är visserligen helt sant, men hennes ”bevis” för detta var att Murad Artin (vänsterpartiets ledande företrädare) hade argumenterat emot finanshajar, aktieklippare och andra som skor sig på andra… Om det är tillväxtfientligt att vara mot finanshajar och aktieklippare som skor sig på andra så är nog jag också tillväxtfientlig… Jag tror på växande, ansvarstagande företag – inte på spekulationsekonomi och fläskkotlettskammande finanshajar.

Bästa överraskningen: Gunhild Wallin (c): ”Vi kommer alltid att motsätta oss privatiseringar och konkurrensutsättningar” (istället argumenterade hon – klokt – för föreningar, församlingar och kooperativ som driver välfärdstjänster).

Politiker SKA berätta vad de tycker

Igår berättade NA om att kommunalrådet Jonas Karlsson inte tycker att det är bra med gratis bussar i Örebro. Det var bra att Jonas uttalade sig så tydligt (läs hans text här) men idag får han kritik för detta. Detta har han också skrivit om på sin blogg, och jag kan bara instämma i det han skriver: Vi tvingas acceptera det som blivit resultatet av de hårda förhandlingarna men om man inte gillar beslutet måste man kunna berätta vad man tycker i alla fall. Man kan inte försvara ett beslut man inte håller med om (däremot ska man berätta om vad som gäller, och – till en viss gräns – vara lojal mot fattade beslut). Jag tror att örebroarna är kloka nog att förstå detta och acceptera att vi som politiker säger vad vi tycker – samtidigt som vi är beredda att samarbeta med andra partier för att skapa ett stabilt styre av Örebro. Sedan får vi väl hoppas att alla inser att beslutet är dåligt så småningom – om inte annat när vi prövat… (läs mer om detta här)